torsdag 31 juli 2014

Gone Girl - Gillian Flynn



Titel: Gone Girl
Författare: Gillian Flynn
Antal sidor: 556
Språk: Svenska
Utgiven: Augusti 2013

Finns att köpa på Adlibris, CDON och Bokus.

De första åren av Nick och Amy Dunnes äktenskap var lyckliga och problemfria, men sedan de båda blev avskedade från sina jobb och flyttade till Nicks hemstad har deras äktenskap blivit allt mer och mer problematiskt. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst från deras hem. Det dröjer inte länge förrän Nick blir huvudmisstänkt, för alla vet ju att i ett fall som det här är det alltid den äkta mannen som ligger bakom... eller är det verkligen så?

Till att börja med får jag lov att medge att jag inte ofta läser deckare och av de böcker jag har läst inom genren har jag hittills bara fastnat för en författare, nämligen Dennis Lehane. När jag först hörde talas om Gone Girl lockade den inte särskilt mycket. Sedan fick jag höra att den skulle filmatiseras med David Fincher som regissör och han är trots allt en av mina favoritregissörer (jodå, filmnörd är jag också.) Då vaknade mitt intresse till liv. Den första trailern släpptes och sedan den andra. Jag blev som eld och lågor och tänkte att jag bara måste läsa boken nu.

Och tyvärr blev jag besviken.

Nej, inte väldigt besviken men inte desto mindre besviken. Missförstå mig inte, det är en bra bok. Jag tycker till och med att det är en mycket bra bok, men med tanke på hur hyllad den har blivit var mina förväntningar nog orealistiskt höga.

Boken är uppbyggd som så att vartannat kapitel är skrivet i nutid, ur Nicks synvinkel, och däremellan får man läsa ett inlägg ur Amys dagbok; ett effektivt sätt för att läsaren även ska kunna lära känna henne. Det som dessutom är så bra med detta är att man på så vis får höra båda karaktärernas version av hur deras äktenskap ser ut och händelserna som leder upp till Amys försvinnande. Eftersom deras versioner skiljer sig ganska friskt från varandra tvingas läsaren att tänka till lite extra. Vem av dem är det egentligen som talar sanning?

Gillian Flynn är en mycket skicklig författare. Hon gör en djupdykning i både Nicks och Amys psyken och utforskar grundligt vad som pågår inuti deras huvuden, så till den grad att det i slutet av boken känns som om läsaren känner dem båda utan och innan. Det märks tydligt att historian är väl genomtänkt och den är även oförutsägbar. Efter att ha läst ett par hundra sidor hade jag en del teorier om vad som skulle hända, men ingen av dem stämde.

Det är bara synd att den första halvan av boken i ärlighetens namn är stundtals ganska tråkig. Då och då kom jag på mig själv med att vara uttråkad och skumma igenom sidorna, bara för att kunna lägga dem bakom mig så fort som möjligt. Utredningen av Amys försvinnande är självfallet intressant och spännande, men det läggs för många sidor åt att berätta om deras eländiga äktenskapliga situation innan boken tar sin början. Jag inser att det är viktigt att läsaren ska sätta sig in i deras problem, men det blev lite för mycket.

Den andra halvan däremot, som inleds med en stor twist, rycker snabbt upp boken. Den här twisten förändrar allting. Insatserna höjs och spänningen ökar. Mer än så kan jag inte skriva utan att avslöja för mycket. Man måste helt enkelt uppleva det själv. Jag kan i alla fall säga att jag tog mig igenom den andra halvan av boken mycket snabbare än den första. För varje kapitel jag avslutade tänkte jag, "Bara ett till, bara ett till."

Synd bara att både Nick och Amy troligen är de mest osympatiska huvudpersonerna jag någonsin har läst om. Nick är inte särskilt orolig när Amy försvinner och han ljuger för alla, för sin fru, sin tvillingsyster, sina svärföräldrar, till och med för polisen. Det är inte undra på att han misstänkt för att ligga bakom försvinnandet. Dessutom är han självcentrerad, självömkande och ibland bubblar även misogyna beteenden upp till ytan. Vad gäller Amy kan jag inte säga så mycket på henne då det vore att gå in på spoilerterritorium. Men i likhet med resten av boken blir även detta bättre i andra halvan och när allt kommer omkring är de båda ändå ganska så fascinerande karaktärer. Osympatiska måhända men ändå fascinerande, mycket tack vare det faktum att Flynn har planerat och utvecklat dem så noggrant.

Vad gäller slutet vet jag att det är en vattendelare bland läsarna. Själv har jag lite blandade känslor angående det. Å ena sidan tyckte jag att det var passande vrickat, å andra sidan fann jag det en aning antiklimatiskt.

Allt som allt är Gone Girl en mycket välskriven och oförutsägbar bok, men tyvärr dras betyget ner av en emellanåt seg första halva och osympatiska, om än intressanta, huvudpersoner.

7/10

2 kommentarer:

  1. Tråkigt det där när ens egna förväntningar kan förstöra lite för en. :/ Dock gjorde din recension att jag blev ännu mer intresserad av boken, och jag måste verkligen försöka få tag i den snart. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förväntningar kan ju vara lite av ett tveeggat svärd, dock är det ofta svårt att hålla dem i schack. :) Men jag skulle absolut rekommendera Gone Girl till vem som helst som är sugen på en deckare. Jag hoppas att du gillar den när du väl får tag i den och börjar läsa. :)

      Radera